re:member

Fredag Han ringde på kvällen. Hon hade väntat hela dagen. Han ringde och känslan bar upp henne långt bort, Hon ställde sig upp. Han sa att han älskade henne. Han var full men sa att han menade det. Han gick ner för gatan, hon gick upp för gatan. De möttes på mitten. Han var så fin. Hon var vacker. Hon hade längtat hela dagen, minst. Helt uppfylld av känslor. Sen vulkanutbrott i hans famn. De tog sig fram genom kyssar istället för steg, de tog över gatorna och de gjorde dem till sina. Nästan framme la han sig på gräset och bjöd in henne vid sin sida. Hon tvekade inte en sekund, la sig bredvid med ena benet över honom. Hon tittade upp på himlen. Det var helt klart. Det var magiskt. De var magiska och de var det för varandra. Stjärnornas glans sken på bara dem. Hela vägen hade de kyssts. De var 14 år och brydde sig inte om att de var löjligast i hela staden och att alla kunde se det, skratta åt dem och deras löjliga kärlek som ingen annan förstår sig på. This is not like any other love this one is different because it’s us. Sov med mig, stanna med mig tills du åker, sa han. Hon trodde honom nästan.